Nu för bara 5 min sedan hittade jag mig gamla dikt-samling... undra på att jag inte kunde stava! Redan som liten, som i 3.e klass började jag skriva. Nu vill jag dela med mig av mina ord!

Men vem är det som har sovigt i min säng? Vem är det som har beddat den så knas?? Det är ett musterium....
Jag har precis komigt hem från landet och till min store förvåninge är det någon som har sovigt i min säng... och hur vet jag det? JO, jag vet att min kära bror låter hans kompisar sova i min säng när jaginte e hemma och det vet han att jag inte gillar... man vet ju inte var som har hänt där!!:P hahhaa
Så jag beddade min säng fint och prydligt.. kuddarna ska vara där och överkastet där:P haha.. så när jag kommer hem är kuddarna värken där och överkastent ligger upp och ned:P så sött.... det e värkligen som om det inte skulle synnas att någon varigt i min säng.. men men.. så lätt lurar man inte mig:P hahahha men men.. du blir det till att förhöra kära broden när han kommer hem och sedan byta laka... de är bara ett måste:P hahhaha!

Som ni kanske märker e jag på ett bra humör idag.. och så blir man när man spenderat sin lediga tid i Roslagens famn på en överblommad ö.. 8D men i alla fall...
Nu ska jag duscha eftersom vi inte har något rinnande vatten inomhus på landet utan en pump makapär..:P så lite jobbigt:P hahah
ses snart!!!

"ullis har ett gudomligt utseende, de är bara hennes personlighet som de kan vara fel på ibland...." Denna fras fick jag höra många många gånger,  berättade med andra ord, men alla säger det samma. Jag valde ut denna från mitt ex ord.....
Så varför blickar jag upp mot natthimlens klara ljus.Kanske för att se att det finns mer än det som finns här på vår lilla planet kallad jorden. Kanske för att få ett tecken på att jag inte är ensam, att jag kommer hitta någon på min ensamma väg.  Men varje gång jag tittar upp möter jag samma oändliga mörker, med vita skimmrande lycktor, som ska vara sjärnor. Men oavsett hur vackra de än formar sig där uppe dras mina ögon och min uppmärksamhet på månen. Den kära lilla vita sak som svävar där inte alls långt borta men aldeles för långt bort än vad jag någonsin kommer att komma, och så långt borta jag drömmer mig bort ibland.
Ibland undrar jag om den jag kommer att möta någon gång tittar på månen i just samma ögonblik som jag. 
Så vad finns det där ute? vad har jag här och göra? varför lever jag vad gör ajg för nytta här? och vad menade alla med att jag har ett gudomligt utseende? Jag kan inte känna mig vacker och fin, men som vi säger, "vissa är blinda för sin egen spegelbild" är jag en av de (vissa?)  jag vet inte. Men om det är som de säger att jag har det gudomliga utseendet, fattar jag inte att jag kan vara blind för något som står framför en? Min personlighet är något annat att dömma, För den vet jag att jag har brister i. I ena sekunden är jag öppen och framåt och i nästa lika blyg och sårbar som ett ensamt barn som kommigt bort i skogen. 
Jag vet att Jag kan vara almänt jobbig och störande, som en svans som bara finns där bakom dig utan att säga eller göra dig något utan bara finns. Är det meningen att jag ska vara den jag är? Är det meningen att jag ska vara här just nu? har jag levt upp till mina föräldras förväntnigar? Jag vet inget av dessa frågor men jag grubblar endå på dem. och jag vet inte varför.... De frågor som man inte kan svara på är de som tar död på en tillslut. kanske dör vi när vi har uppbodat våran pilkt som vi fått bestämda av Ödet. När vi dör kastas vi vidare till en annan divition för att uppnå en annan uppgift vi fått? Eller kommer vi återfödas så som hinduerna tror? Jag har inte ungått tanken på att jag kanske är någon som har återfötts till en annan människa eftersom jag inte klarat av min förra uppgift? Men om man pratar om att man tror på övernatuligt och återuppståndelse efter döden, tittar bara människor konstigt på dig och tror att du är galen. Det kan vara därför jag tittar upp på dig min kära måne för att du är den enda som lyssnar och du säger inget utan lyser där med ditt lungn och får mig att lungna ned min stormande själ. Ditt ljus och din form får mig lungn. 
Men kan det vara så att saker i släktet lever igen? 
Min mamma brukar säga att jag är lik hennes mamma, att hon när hon levde var lik mig, till utseendet, till sättet att vara. jag har också minnen av att hon berättade om att min mormor hade en stor pasion för just Månen. och om hon var som mig kan jag inte ungåa att tänka på om hon kännde samma underliga väsen som jag? Ensamheten fast du inte är ensam, känslorna av att du inte passar in. Men jag kan inte ungå om hon hade samma känslor som mig.... eftesom mamma berättade om att hon älskad tyg och formgivning..Men kände hon samma känslor som jag? Att när du rör vid tyget känner du varje litet fiber, du känner hur det kommer från naturen hur fint och vackert det är och vad de kan få sin passform att både få oss frustrerade och lykliga.
men min mamma har inte berätta om, om min mormor kände något för de onsynliga, de övernaturliga, men där emot berättade hon om sin mormor Greta som var "spåkvinna" och trodde på övernaturligt, det kan inte ungå mig där heller att tänke om hon kunde känna att hon blev kontaktad och tröstad av något som inte fans där men endå fans där och lägger handen på axeln för att lungna dig.
Så är jag onormal om jag tycker att jag får tröst av någon som inte finns här och jag kan se? Eller hittar jag bara på den figur som håller om mig av alla fina berättelser min mamma berättat om gammel och mormor? Hur de alltid sagt att du kommer få en liten dotter som komer att heta ulrika när du blir stor till henne.. min mamma asså, och är det då de som tröstar mig eller är det bara mitt förflutna som kommer ikapp mig?
Så varje gång jag blickr upp mot min Måne känner jag min inte ensam utan det känns verkligen som om det är någon som genonskådar mig, och sitter/ står där brevid mig för att säga du är inte ensam om du så tror det!
Oavsätt fast jag inte kunat träffa er i den så kalla verklihten, vill jag tro att ni är mina skydds änglar och vakar över mig!
Så låt våra själar bli en, och låt oss sitta och blicka upp på våran vän Månen..