en ängel lever alltid innom dig, och jag kommer vara där var du än går för att bavaka dig... levande eller död.... så gråt inte över min grav gråt för det du förlorat gråt för de dagar du inte hade med mig, gråt så mycket du vill, men gråt inte för min
........död........


(ps: fick bara lusten att skriva... jag tyckte det lät fint, det fanns i en liten notis jag skrev för länge sedan)

Jag kan se de lysande lycktor vi la ut i vattnet för det vi minns av dig.
Men en lyckta med ljus kan aldrig ersätta ett minne av dig.
Jag kan inte se ett enda minne av dig innanför mitt pannben.
Men med min lyckta sänder jag iväg en bön, en bön om att fler ska se livet på det sätt du lärde mig att se på det.
Jag tittar mig omkring och ser alla tårar som spills över din grav, och jag ser inte många som gråter över dig, alla gråtar för det misst någon det inte kännde.
Jag gråter inte, bara du vet varför... jag kännde dig, och jag känner dig fortfarande, med tiden kommer jag ha gråtit fler tårar än vad någon någonsin kommer att göra...
Nu när mitt hjärta inte brinner mer, finns inget kvar. bara en ask hög som sakta blåser iväg i vinden.
Så snälla hör mina ord.
>Im lost<
>without<
>my angel<

vad skulle du göra om du var här?
vad skulle hända om jag sa att jag är kär?
vad skulle du göra om jag sa att du var allt jag har kvar att leva för?
vad skulle du göra om jag bad dig komma hit?

skulle du stå och hålla om mig i stormen för att jag inte ska frysa?
skulle du hålla om mig om jag grät tills mina tårar var slut, och när tårar inte fans någe mer skulle du hålla om mig en liten stund till?
skulle du älska mig för den jag är?
Skulle du palla hem till mig om jag sa att jag var sjuk?
Skulle du offra dit liv för att rädda mitt?

Varje dag jag slänger mig på min ensamma säng, där kan jag ligga i timmar och tänka på dig,
jag kan sitta uppe hela natten med mobilen i handen för att det ska blinka till och visa att jag fått ett sms från dig.
och tänk på alla ensama nätter när jag ligger och kramar min kudde för att inte känna mig så ensam.
Jag vet inte vad som hänt med mig men jag känner att jag hittat rätt.
Jag skulle då aldrig låta någon skada dig, jag skulle aldrig låta någon såra dig.
Om du bara kunde vara här nu när jag behöver dig som mäst...

så om jag blundar och kramar min kudde kommer du då?

http://www.youtube.com/watch?v=Ludxpkyrab0&feature=related
lyssnade till denna låt under skrivandet :P
Älskar dig<33

jag kan se mitt egna liv gå till spillo men om jag mister dig förlorar jag allt....
Jag kan falla ned men jag låter dig aldrig falla dit jag är, jag kommer alltid finnas där vid din sida.
Jag kommer alltid stå brevid dig oavsätt va du väljer att göra. 
Om du så väljer att begå själv mord, begår jag det med dig, jag låter dig inte möta den vägen själv aldrig!!!!

Älskar dig...

jag ville stanna i den värld där inget fanns... där livet gick ut på att känna sig levande, jag ville stanna där föralltid...

jag ville bara vara där och njuta av nnuet, och nu när jag kommigt hem till verklighetens kalla grå väggars rum känner jag
mig tom... tom på liv och kärlek... den kärlek jag inte kommer att hitta.

kanske är det därför jag längtar, längtar tillbaka till den natur, med de höga bergen och dramatiska natur.... Där uppe

utan spegel, el, tillgång till mobilnät. kännde jag mig fri, fri att leva, fri att vara den jag är, fri att tänka och tycka.

Jag vet att livet aldrig blir som jag drömmer om, men där borta så långt bort, där ingen vet vad jag gör var jag är vad 

som står på, skulle jag lätt kunna bo....

i en dal omringad av höga dramatiska snöbetäckta berg.

Högt där uppe på toppen, där borta jag en gång var, på flera tusen meters höjd, ser man en annan värld,

En värld där ingen kan nå dig... det är ett lung som inte går att beskriva när du står där uppe på kanten.

Den dramatiska natur som sträcker sig flera mil åt alla håll ger dig en uppfattning om livet du inte left.

När jag stod där uppe och tittade ut över de cadensiska bergen drogs min blick till de små blommorna som

blommar... jag kännde en bekant känsla där jag stog och tittade på det ymber små blommorna som kämpat för att

överleva i denna hårda värld.

på samma sätt som blommorna försöker jag att öveleva i en håd men fin värld...

och högt där uppe på bergets topp lägger jag mig på rygg och känner den kalla svaga vind som berör min hy så varsamt

denna dag... och min tankar säger, Här vill jag ligga i resten av mitt liv och bara njuta av en enda gnutta sol som värmer mig.