När man ångrar något är det svårt att ta tillbaka det man sagt. Jag vet inte varför jag skrev det men jag bara skrev, eftersom det var så jag kände just då. Men nu ångrar jag mig. Men som sagt man lär sig av sina misstag.
Jag kanske inte är den perfekta tjejen, jag har många saker jag behöver upp nå för att komma dit. Men som sagt ingen är perfekt. Jag ångrar mig, men på något sätt inte... det e svårt att förklara. Jag vet inte vad som är felet men min magkänsla säger mig att hon inte är bra för mig, när jag är med henne får jag en obehaglig känsla som inte går att förklara, hon är snäll, kul att vara med, men just på grund av magkänslan, förstörs allt. Jag vet inte, men på grund av den känslan har jag misst min bästa vän. Eftersom jag inte kan vara i närheten av den tjej som är hennes go´a vän har jag misst henne! Jag vet inte vad jag ska ta mig till men en sak är klar..om jag ens ska ha chansen att få tillbaka henne så måste jag axeptera faktan, jag måste antingen välja, och det är svårare en ni tror.  När jag ser dem tillsammans ser jag henne fri, orörd, hon är den hon är och hon behöver inte spela någon annan och jag kan ju inte bara komma in och störa för jag vill ju inte dra ned henne på merken igen, där jag vandrar, i min ensamhet.
Jag är ju inte ensam på det sättet att jag inte har någon att vara med, men det käns endå som om jag inte hör in, som om jag är ensam i ett stort svart rum, eller kanske inte svart, eftersom svarta rummet kommer man bara in i om man e deprimerad, som jag inte kan säga att jag är för tillfället... Det känns lixom som om jag svävar åvanför marken och att livet är som det ska. Jag känner mig levande igen.
Jag tror att det enda som fattas i mitt liv är någon som är som mig, men jag hittar ingen sådan där ute, kanske står den framför mina ögon, kanske finns den inte. Jag får väl bara vandra vägen  som jag valt, den väg som jag känner mig lycklig på, den väg där jag är fri att göra det jag kan, den värld som speglar sig i mina fotsteg!

Ja livet som en 15 årig tjej, kan ta stora vändningar, ja, jag ska väl säga att det kan vara svårt även för oss som inte ser ut att ha något att oroa oss för. Jag skulle hälst av allt vilja ha svaren på allt som kretsar i mitt huvud, men i själva verket har jag inte en enda... jag kan sitta i timmtals och grubbla över en sak innan jag får fram vad som behöver göras, Många kallar just mig för en tänkare/ dagdrömmare. och jag vet att det inte är bara jag som sitter där hemma och fantiserar, drömmer och undrar mig frågan "varför just jag" frågorna tar närtan kål på mig ibland och det alldra värsta är frågorna om kärlek, frågorna jag inte har behövft svara på försen nu. Frågor som blir allt svårare och svårare och lösa ju mer du vrider och vänder på den.
Om man ser livet som en enda stor väg av en miljon vägar som man måste gå, men du måste välja vilken väg du ska ta, du vet att den vägen där leder till det du söker men aldrig kommer att få behålla, medans den andra vägen är mörk och kall, och du vet att om du ramlar en enda gång är du försvunnen på vägen mot det du söker, vilken väg ska man välja? Jag gör många misstag, och som ordspråket säger: man lär sig av sina misstag. Och vad är då ett misstag? 
Frågan på det kan jag inte svara på, men jag kan försöka att se in i vad som hände mig en gång, De jag själv tog åt mig för att jag trodde det var mitt fel att jag var ful, var anurlunda, var en aning mullig. Jag kan inte kalla sådant ett misstag men, jag lärde mig att tänka efter en gång extra innan jag ger mig in på en ny väg. 
Det här med vägar kanske förvirrar er en arning. men ta det bara lungt, jag ska försöka förklara det nu. Jag tror på Ödet och ni kan kalla mig knasig för att jag gör det, men jag tror där emot att du kan ändra ditt öde. Genom att jag ser allt i "vägar" har jag lärt mig att jag kan ändra på vad jag vill med livet. Vi kan ta ett exempel, det är lätt men endå kompleserat. Säg att du har kommigt i en situation där du själv känner dig piss dåligt, livet på andra sidan ligger och lockar dig för att begå självmord, men det finns två vägar att välja, livet eller döden, och eftersom du häldre vill dö, så lockar den sidan mer, men du vet att det på anda sidan finns vägen mot livet, livet du vill ha men på något sätt har tagits ifrån dig. Då i det ögonblicket när du börjar att fundera märker du att om jag tar livets väg kommer jag att få kämpa, slita som ett djur för att nå dit jag vill, men om jag tar vägen dit finns det ingen återvändo jag måste fortsätta fram till nästa korsning. Då börjar du tänka: väljer jag att gå över till andra sidan vet jag inte vad som kommer att hända, och tänk på alla de som kommer att sakna mig, mamma, pappa, syskon, bästa kompisen... m.m, jag vill inte att de få som säger hämska ord åt mig ska vinna, det är vad de vill. Och efter som du är en vinnarskalle, reser du dig upp tar ett andetag och tar steget in på vägen som kommer att ta dig tillbaka till livet, det som en gång tagits ifrån dig.   
Men vägarna möter du över allt, just nu sitter jag fast i kärleks problemets väg, Jag har två helt olika uppfattningar, mitt hjärta säger att jag älskar honom och vill inget heldre än att va vid hans sida, mednas den andra delen inte är redo att ta steget in på det djupare stadiet. Jag vill inte såra hans känslor eftersom han är mitt allt min själfrälste, men jag vet inte om jag kan stå ut med att vänta, jag vill båda delarna, jag vill vara den trogna tjejen som altid finns där, hon som vet var hon står i livet och vad som är det hon ska satsa på, men eftersom den andra delen vill ut och upptäcka nya och andra, nyfikna killar, vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Frågor, jag kan inte förstå varför livet ska vara så svårt att förstå sig på, och vi människor har alltid villjat veta vad meningen är med livet, varför vi ska leva, varför vi ska dö, och varför just vi ska vara högst på näringskedjan, vad kommer efter döden.... jag vill gärna tro att det finns ett liv efter döden, och att meningen med livet är att vi ska göra det vi kan och leva livet som vi vill. Jag vill gärna tro att allt har en mening och att allt hänger ihopp. Att det finns annat liv. Men på samma gång är jag livrädd att livet ska ta slut att jag inte kommer att göra rätt saker i livet, och eftersom jaginte vet vad som händer efter döden är jag rädd föra tt dö, och eftersom universum är så stort vet vi inte om det finns annat liv. och tanken på att det finns annat liv skrämmer mig också men inte lika mycket som om att vi skulle vara ensamma. Man kan med korta ord säga att jag är rädd för livet men jag är redo att göra det som krävs för att hitta min mening i livet!