gla låt
låt som får mig känna igen mig.
...
my life with a few sentences.
When i see the sunrise over the trees
I forgett for a moment whats waiting later on...
i live in the moment and not forever
and when i see the sunset
I know i have survivd an otehr day.
like loosing u´re best friend in life.
du vet oxå varför du e här
du vet att jag skriver om just dig
eftersom du bettydde så mycket för mig.
Jag lever i en värld där ingen förstår sig på just mig.
det jag trodde du gjorde, var igentligen bara något jag ville tro.
det som hände var det bästa som någotnsin hänt.
Men det är som att missta sin allra bästa vän.
Du bettydde så mycket för mig
du betyder oehört mycket mer än du vet väm.
Jag önskar att du hade förstått.
men tydligen var jag tvungen att skriva detta kort.
Det jag trodde du förstått
var det du inte hadde nått
Jag trodde du förstod när jag satte mig i en annan del av skolan
När jag bara dunstade bort..
Kanske jag bara ville att du skulle förstått
kanske jag trodde du skulle leta efter mig
kanske jag bara såg något jag ville se
kanske jag gick vilse i min vilda fantasi
Jag ville att du skulle förstå
men jag tror du trodde jag ville vara ifred
Jag ville att någon skulle leta upp mig
jag ville gråta i din famn
Jag säger inte att jag inte kan leva utan dig, för det kan jag, Mne jag vill inte leva utan dig. att leva utan dig skulle vara som att leva i ett helveta här på joden
my words to u!
My eyes is crying, my heart is crashed, my life is nothing to have without u... My dreams are now a big black hole... I feel empty without holding u in my arms.
My arms are screaming after the het from u'r body...
U can see my eyes crying but what do u care?
U has her now and she is al the things u need.
She can give u all the stuff I wasn't ready fore.
So here I stands in-front of u crying to let u understand that it was not my fault I felled...
IT'S all because of u!!
I LOVE U, but u cant understand!
So why couldn't u given me some time to opened my self for u and show u ho I'm really is!?
letade och fann den!
Nu för bara 5 min sedan hittade jag mig gamla dikt-samling... undra på att jag inte kunde stava! Redan som liten, som i 3.e klass började jag skriva. Nu vill jag dela med mig av mina ord!
jag eär en sådan person som man gillar en veldigt kort tid, men jag vet inte varför.
Det känns som alla vill mörda mig i skolan,
som när jag ibland bara öppnar munnen och säger något,
*ser jag i dess ögon* ett nej inte hon igen.
När jag gör mitt bästa och missar en boll *ser jag i dess ögon*
Varför är hon enns med? hon är en soppa.
ps: orden innom *...* är när jag bytt utt de riktiga orden! eller snarare när de blev suddit och otydligt!
we love, but they don´t let us
Varför ska livet gå ut på frågor som,
- juste ja har du en pojkvän? ÄR HAN SNYGG?
Män ÄLSKAR VÄL INGEN FÖR ATT DEN E SÅ kalla "SNYGG"