Vad hände mellan oss? Hur kunde vårt vänskapsband brista!

Vi blev bästisar snabbt, det var i slutet av 7an om jag minns rätt! Du så oskyldig för världen, så orörd! Men något hände! under de tre bästa åren i mitt liv, så såg jag dig förvandlas och försvinna bit för bit!

Hittade gamla bilder från vår tid tillsammans och ghu vad jag saknar den. Det hemska är att de aldrig kommer bli oss två igen! Aldrig kommer våra band vara flätade så starkt igen. Men jag vill inte ge upp på det lilla vi än har!

Jag har aldrig varit ärlig mot dig och berättat hur jag mådde under de sista månaderna, kanske för att jag visste innerst inne att du inte var mottaglig för något jag sa. Du hade en demon, om jag kan kalla det så, som styrde din kropp. Mitt försvar var att gå in i mig själv och låta dig försvinna sakta ur min famn. För man kan inte få någon som är beroende av en "demon" att lyssna på dig! Det måste vara ens eget val att sluta!

Jag ville få dig att lyssna på mig! Jag ville få dig att sluta göra dig illa!

I en trygg famn fick jag råd om att låta dig vara, tills du kommit på fötter själv! Han berättade om sin tid, och hur illa däran allt var. Jag ville inte tro honom, men jag litade på honom eftersom han  själv hadevarit i dina skor, och i slutet, oavsett hur ont det an gjorde var mina handlingar rätt!?!

Du ska veta att jag klandrar mig själv för att inte kunnat hjälpa dig tidigare.

Jag älskar dig fortfarande vännen! Å jag är så glad att du är på fötterna igen, å att du har gått på dem nu en längre tid!

Kan inte glömma allt bra vi hade!

LÖV YÖU!! <3 <3