Jag vet inte vad jag ska göra. jag vet inte varför jag har denna sida, det är ett ställe där jag bara skriver flams.
Ingen förstår, och ingen ser, jag orkar inte skriva här eftersom då kommer jag blotta mig för verkligheten.
Den verklighet jag så intensivt försöker gömma mig ifrån. 
Orden jag skriver är bokstäver som formar ord, det är en hemlig värld där jag inte har hittat nyckelen till. För allt blir bara flams.
Min hemliga bok där jag skriver, utan att bli dömd utan bara skriver, är den bok där ni kommer finna mitt liv.
För er som läser detta vill jag säga. Visst gillar jag att ni läser, men jag vet att ni då inte gillar det ni ser. För här kan jag bara skriva när livet är som värst, när jag har något på hjärtat jag inte får ut. Jag låter som en deprimerad tjej, men det är jag inte. För jag är en tänkande tjej som gått för långt.
Ni kanske inte förstår vad mina bokstäver formar för ord, men jag har slutat bry mig om vad ni tycker. För här är mitt liv. Här finns det lilla ni inte förstår om mig.
Så nu skriver jag bara för att få det sagt, och inget mer. jag vill få den här stunden av mitt liv att försvinna i dimman.




Saker e sagda och jag ligger nu i min säng. När natten omfamnar vårat land med sina stora svarta vingar, är den tid då jag sliter mig fri. Jag river upp mig inifrån ut. för att känna smärtan ni inte kan förstå. Nu känner jag mig fri. smärtan är obehagligt stor. Men så liten att den inte kan få ro. Under nattens tysta gång reparerar jag mig en än gång. för att ränsa mig på smuts. den smuts som jag tagit ur från denna värld.
Jag försöker. Men ingen ser. Så istället rustar jag mig opp. för att slå emot den stora kraft du inte ser. Den Kraft du så gärna vill hålla om. Tro, hopp, och kärlek. är vad du ska ha. Tre fina ting som många av er har.  En av dem kan jag vara utan, tills den tiden har kommit när jag inte orkar stå på två ben.
Ingen ska få vara ensam.
Kanske är jag anurlunda, ett missfoster som försöker platsa in. Eller som min käre sa. En ängel som blivigt sänd för att bringa kärlek på vår jord. Jag ser ingen större skilnad i dessa två. förutom att den ena har finare ord.
Saker e sagda och jag ligger nu i min säng, Nätten kan inte vara längre än, då gryningen börjar gryr.

He gave her 12 roses, 11 real and one fake, and said "I'll love you untill the last rose dies"

Jag önskar den kärlek jag behöver är du. Jag drömmer om den kärlek jag en gång fick. Den vi båda en har inom oss. Fast vi visste att vi inte kunde fortsätta på det visset känns det som om vårat förflutna har jagat mig tills nu. Jag har försökt gå vidare men aldrig funnit en som du. 
Tiden går och våra sår blir äldre och äldre. Men mitt slut med dig har inte blivit till ett sår, inte till ett ärr som värker i mitt bröst. Som många säger är det just vad som händer när man måste bryta sina band med den man älskar. 
Jag tror inte det. jag vet att det inte ligger till så. inte med mig. Jag tror bara såren blir till när man låter en kille ta den enda vakra sak du har kvar, jag vet att såren blir till när du ger och inte får det du förtjänar tillbax. 
Du var min Älskade. Han jag ville ha i mitt liv. Du fick mig att lee. Du försökte alltid vara där för mig, även fast du inte var nära. Du lät mig inte bli den vanliga tjej jag var, utan blev din drottning och du min kung. Jag kunde berätta allt för dig, alla mina känslor, du orkade med alla jobbiga stunder med mig. Å du ska veta att dina ord finns fortfarnade inristade i mitt hjärta med kärlek inte hat.  "who knows how many years have passed......theres something i can still remember about her, because every day, i can see her face, her beutiful smile, her bright eyes......that havent changed a bit over the years, not like me, because i have grown old.....and she is still the living image of an angel, the most beautiful angel"

vårat gyllende frö ligger och vilar under snön. För att senare i tiden få växa och bli den vakraste blomma på vår jord.

Jag låter dig vara den du är, vi lät våra hårt flätade band lossas. 
Varje gång jag tittar upp på månen kan jag känna dina ögon som reflekterar i hennes underbara vakra gistalt ner på mig. Hon var våran måne. Som hon än är. Jag ångrar inte vårat slut. Jag ångrar inte att vi lät varanda få leva vidare med våra liv. upptäkat andra människor, låta ödet föra oss tillsammans någon gång. Vi lät våran tro ta över det vi älskade. något som inte fick några sår att gro. ´För en lever det gyllende fröt inne i våra hjärtan. Vi lät tiden visa oss vägen. Till den tid vi träffas igen. Då vi är redo att låta våran kärlek ta nästa steg.

Vi tog ett farligt steg när vi lät oss skingras. Fast jag tror det är det bästa. jag vill att du ska veta att jag tänker på dig än idag som den bästa vänen jag någonsin kommer att ha. Du var han som kännde mig ut och in, det du fortfarande gör. Du hade smakat mina salta tårar och lekt med mitt leende på dina läppar. Men nu är jag redo att ta ett nytt steg i rikningen ifån dig. å Jag hoppas att jag valt den rätt. Hoppas inte kärleken sviker mig nu.