Finns det ens förhållanden som håller till döden.

Det verkar smitta det här med att skilja sig, precis som det är med att bli gravid! Hela tiden ser jag och träffas människor som har skiljda föräldrar, eller som ligger i skilsmässa. Det är nästan bara jag i min vänkrets som har föredrar som fortfarande är gifta och kära efter 20 år tillsamman (gifta de träffades 5 år innan)! Så nu är vi inte längre normala, eftersom de inte är skiljda.

Visst kan jag förstå om man skiljer sig om det verkligen inte fungerar! Men säg mig! Finns det äktenskap nuförtiden som kommer att hålla tills döden skiljer än åt? Jag vill fortfarande leva på den tron om att man kan leva tillsammans tills man dör, men nu har jag börjat att tro att detta är en lögn!

De jag tycker mest synd om är barnen i ett splittrat förhållande. Kan nog inte säga att någon jag känner har varit glad när deras päron separerade. Nästan alla har blivit ner dragna i sina föräldrars skit! De växer upp för snabbt och söker sin tröst i annat eftersom de inte längre får den kärlek de behöver. Ibland har jag frågat hur det gick till och varför de hamnade där nere i missbruk, å svaren blir oftast: allt gick åt helveten när mina föräldrar skiljde sig.

De som händer när föräldrar skiljer sig, hur bra det än slutar för dem, så tar barnen skiten och ansvaret. Den ensamma mamman/pappan mår säkert oxå skit men glömmer ibland att de har andra runt sig som mins av allt mår lika dåligt som dig. Jag som kompis till dessa ungdomar och barn vet inte vad jag ska göra, för jag kommer aldrig kunna ge dem en förälders kärlek till sitt barn.

(PS: detta är skrivet efter mina observationer av nära och kära!)