jag ville stanna i den värld där inget fanns... där livet gick ut på att känna sig levande, jag ville stanna där föralltid...

jag ville bara vara där och njuta av nnuet, och nu när jag kommigt hem till verklighetens kalla grå väggars rum känner jag
mig tom... tom på liv och kärlek... den kärlek jag inte kommer att hitta.

kanske är det därför jag längtar, längtar tillbaka till den natur, med de höga bergen och dramatiska natur.... Där uppe

utan spegel, el, tillgång till mobilnät. kännde jag mig fri, fri att leva, fri att vara den jag är, fri att tänka och tycka.

Jag vet att livet aldrig blir som jag drömmer om, men där borta så långt bort, där ingen vet vad jag gör var jag är vad 

som står på, skulle jag lätt kunna bo....

i en dal omringad av höga dramatiska snöbetäckta berg.