Jag kan se de lysande lycktor vi la ut i vattnet för det vi minns av dig.
Men en lyckta med ljus kan aldrig ersätta ett minne av dig.
Jag kan inte se ett enda minne av dig innanför mitt pannben.
Men med min lyckta sänder jag iväg en bön, en bön om att fler ska se livet på det sätt du lärde mig att se på det.
Jag tittar mig omkring och ser alla tårar som spills över din grav, och jag ser inte många som gråter över dig, alla gråtar för det misst någon det inte kännde.
Jag gråter inte, bara du vet varför... jag kännde dig, och jag känner dig fortfarande, med tiden kommer jag ha gråtit fler tårar än vad någon någonsin kommer att göra...
Nu när mitt hjärta inte brinner mer, finns inget kvar. bara en ask hög som sakta blåser iväg i vinden.
Så snälla hör mina ord.
>Im lost<
>without<
>my angel<