Det var länge sedan jag hade ångest. Vilket är lite läskigt, eftersom min ångest var något jag visste om, som jag kännde och började tycka om. Så när den försvann i höstas (berättade om att jag inte var som jag bruka) så viste jag inte vem jag var längre.

Så när jag nu känner av den där konstiga känslan i botten av halsen blev jag glad. Kan detta betyda att Ullis är påväg tillbaka?

Imorgon är jag ledig vilket är helt underbart. Ska troligen dra med min bebis ut till en park och sola imorgon. Vi får se vad han vill göra imorgon. Behöver verkligen någon att snacka med, någon som förstår mig. Så kanske får Knas att tasig ur sängen lite tidigare imorgon och ta sig till stan. Kanske sätter oss i Vitan.

---

Jag kan inte säga att jag är en snäll person. Inte när det kommer till känslor. Jag vet att mycket är fel, men jag kan inte att "sluta" spela med andras känslor. Jag vill inte såra personen så i ställeet för att bryta banden håller jag hoppet uppe. Varför är jag så fucking DUM I HUVUDET!?! jag vet ju att jag sårar dem!