Hon hade ett temperament likt en satmara, ena sekunden kunde man stå och mysa, andra var det som hon sa "Å här tror du att du bestämmer!".

Under hösten blev hennes öga ordentligt infekterad, och en blå hinna började framträda på hennes högra öga. Hon brukade ha det till och från, men denna gång var det värre! Hon har nämligen ett virus på regnbågshinnan. Hon fick stå och gå på medicin men ögat blev inte bättre. Å kostnaderna för hennes medicin allt för dyra! Då så bestämde sig stallet att skicka tillbaka henne till ägarna så att det kunde bestämma vad hennes öda skulle sluta.

Så igår när jag kom till stallet berättade en ridlärare att hon skulle åka hem! Hela min värld krascha. Min underbara lilla älskling skulle lämna mig och inte komma tillbax. Så igår putsade jag henne riktigt fin, efter att mina tårar fått rinna mot hennes hals och mule. Hon har aldrig varit så gullig som hon var mot mig igår, hon puffade med sin mule på mig där jag stod och höll om henne och försökte dra in hennes lukt! Ni kanske inte förstår hur svårt det är att lämna sin favorit på kvällen! hade helst av allt sovit över och följt henne tillbaka. Så i natt har jag bara sovit 5 timmar å ja vaknade med påsiga ögon. ingen vacker syn.

Idag åkte jag tillbaka till stallet för att jobba! Det var så hemskt att komma in i stallet och se att hennes spilta var tom, och att inte ett huvud lyftes när man gick i stallgången! Så nu ska jag köpa en tavelram så att jag kan rama in hennes namnskyllt och stamtavla.

Men det värsta var nog när en ridlärare säger, nu får du börja kolla efter en ny häst att sköta, kolla runt bland de nya, för du kommer ha förtur på dem. Det jag känner för att göra är att inte bli skötare, eftersom jag har så svårt att hitta en häst som passar just mig.

Taget två timmar innan jag åker hem.

jag älskar dig Kania och om jag hade pengarna skulle jag köpa dig! <3<3

jag vet att vissa av er tycker det är töntigt att gråta för en häst! Men Kania var inte bara en häst hon var min hjärtesten och min bästa vän! <3